Brevet till Ulf Kristersson

Brevet till Ulf Kristersson

Öppet brev till minister , återpublicerat nedan:

Bästa Ulf Kristersson !

Vi glädjer oss åt Ditt beslut att se över regelverket kring sjukskrivning. Sedan begränsningsreglerna i sjukförsäkringen infördes har flera revisioner skett. Ingen ändring har dock berört de personer med allvarlig/livshotande sjukdom som får en långvarig behandling i syfte att bli botade. Vi vill därför lämna ett konstruktivt förslag till förbättringar av sjukförsäkringsreformen genom att beskriva några grupper där tillämpningen av lagstiftningen behöver ändras.

Den medicinska vetenskapen gör framsteg. Alltfler allvarliga sjukdomar kan botas men kräver i många fall flera års behandling. Behandlingarna ger ibland upphov till biverkningar som nedsätter arbetsförmågan delvis under behandlingstiden. Om då behandlingstiden inte överensstämmer med tidsintervallen i den s k rehabiliteringskedjan tvingas många avsluta sin behandling i förtid med ökad risk att återinsjukna och kanske avlida. För att åskådliggöra detta ska vi ta bröstcancerpatienten som exempel. Bland patienter med är det framför allt tre grupper som drabbas hårt av de nya reglerna i sjukförsäkringen: de som får biverkningar av sin behandling som är värre än genomsnittet, de som får psykiatriska ”biverkningar”, och de som har sin arbetsförmåga nedsatt på grund av annan sjukdom redan när de får sin bröstcancerdiagnos.

Bröstcancer är oftast hormonkänslig och stimuleras att växa av kvinnans eget östrogen. Därför ordineras kvinnor som genomgått operation av bröstcancer en antiöstrogen behandling för att tillintetgöra eventuella kvarvarande tumörceller. Stora studier har visat att behandling under fem års tid minskar risken för återinsjuknande och spridning av cancern. Fler blir alltså botade och slipper dö i sjukdomen. Tyvärr får en mindre del av de kvinnor som behandlas påtagliga besvär från framför allt leder och senor. Detta normaliseras när behandlingen avslutas men kan medföra stora svårigheter att jobba heltid under behandlingstiden.
Ungefär var femte kvinna som behandlas med antiöstrogen av typen aromatashämmare behöver sjukskrivas på deltid under behandlingstiden. Ofta kan kvinnan arbeta deltid när arbetsgivaren anpassat arbetet och behöver bara sjukpenning till 25 procent.
Försäkringskassan godkänner inte att kvinnorna är sjukskrivna på 25 procent under behandlingstiden. I stället ska de söka tjänstledigt från sitt ordinarie arbete för att gå på introduktionsprogrammet på Arbetsförmedlingen.

Undertecknaren Marie Sundquist arbetar som överläkare på Kirurgkliniken på Länssjukhuset i Kalmar och vittnar om den kränkning kvinnor upplever när de tvingas lämna sitt jobb de är delvis sjukskrivna från för att söka heltidsjobb på en arbetsmarknad där en majoritet av arbetsgivare inte vill anställa en långtidssjukskriven och allra minst en som fyllt 60 med begränsad arbetsförmåga. Upplevelse av stress och kränkning befrämjar inte tillfrisknande. Det förekommer att kvinnor som behandlas med antiöstrogen upphör att ta den ordinerade medicinen på grund av Försäkringskassans vägran att bifalla sjukskrivning på deltid.

Den andra gruppen där tillämpningen av lagen behöver ses över är de patienter som drabbas av någon form av psykiskt lidande i samband med sin cancerdiagnos.
En av oss, , arbetar som psykiatriker på Onkologkliniken på Karolinska Universitetssjukhuset. Hon träffar ofta patienter under eller efter cancerbehandling som riskerar att utförsäkras eller redan har blivit uteslutna ur sjukförsäkringen. Det kan bero på att man redan före cancerdiagnosen varit sjukskriven helt eller delvis på grund av annan sjukdom, och därmed redan förbrukat sjukskrivningsdagar.

Mycket få människor kan leva utan inkomst. Därför försöker man jobba fast man ännu inte är frisk. Följden blir ofta en påtaglig försämring såväl fysiskt som psykiskt. Detta gör att återhämtningen tar ännu längre tid. Inte sällan utvecklas en sekundär depression, en ”försäkringskasseutlöst depression”, som är svårare att behandla än vanliga depressioner. Den oro för ekonomin som uppstår när man plötsligt finner sig stå utan eller med avsevärt minskad inkomst, är högst reell och omöjlig att bortse från. Regelverket i sjukförsäkringen motverkar i dessa fall rehabilitering och återhämtning och försvårar därmed återgång i arbete. Detta leder till ökat lidande och ökade kostnader för samhället. Sjukförsäkringen har, i dessa fall, blivit kontraproduktiv.

Vad gäller just antiöstrogen behandling vid bröstcancer har en domstol nu glädjande nog avgjort det första målet i frågan till patientens fördel, och Socialstyrelsens beslutstöd kommer att revideras och innehålla information om att arbetsförmågan kan nedsättas av behandlingen.

Men varje år kommer nya behandlingsmöjligheter inte bara för cancer utan för många andra allvarliga sjukdomar som medför att fler på sikt kan bli friska, arbeta och betala skatt. Effekterna av nya behandlingar kan inte förväntas att alltid gå i takt med tidsgränserna i rehabiliteringskedjan. Det är inte rimligt eller ens möjligt att beslutsstöden ska kunna förutse alla eventuella funktionsnedsättande effekter av de nya behandlingarna. Inte heller är det rimligt att en allt större del av domstolarnas tid ska gå åt till att utfärda prejudicerande domar för olika medicinska tillstånd.

Om inte ett funktionsnedsättande tillstånd finns nämnt i ett beslutsstöd eller det inte omfattas av en prejudicerande dom är det oftast inte möjligt för Försäkringskassan att bevilja ersättning. När nu patienternas läkare inte längre ska uttala sig om arbetsförmågan kommer denna mekanism att förstärkas. Nedsatt arbetsförmåga av orsaker som inte finns nämnda i beslutsstöd eller domslut existerar de facto inte.

Den tredje gruppen utgörs av de patienter som har sin arbetsförmåga nedsatt av annan sjukdom redan när de får sin cancerdiagnos.
Antingen har de varit sjukskrivna vid diagnostillfället, och har då många gånger inte tillräckligt många sjukpenningdagar kvar innan bröstcancerbehandlingen är avslutad.
Det faktum att de har en annan samtidig sjukdom som nedsätter arbetsförmågan gör ofta att det tar längre tid än vad som förutsätts i beslutsstödet för bröstcancer innan de återfår sin arbetsförmåga.
Det kan också vara så att de har flera diagnoser (varav den ena bröstcancer) som var för sig inte motiverar sjukskrivning, men som sammantaget nedsätter arbetsförmågan i allra högsta grad. Denna samsjuklighet finns inte beskriven i beslutsstödet, vilket leder till att Försäkringskassans handläggare inte kan ta hänsyn till det vid beslut om sjukpenning.

De ovan beskrivna konsekvenserna av förändringarna i sjukförsäkringen märks tydligt bland de organisationer som har till uppgift att stötta cancerpatienter ekonomiskt när detta behövs.
Varje vecka tar emot mellan 30 och 40 ansökningar från personer som på grund av sin cancersjukdom hamnat i ekonomiska svårigheter. Många av de sökande lever på existensminimum men kan nästan aldrig få socialbidrag eftersom de äger tillgångar i form av en bostadsrätt, en villa eller en bil. Det förekommer att de väljer bort livsviktiga mediciner för att de inte har råd.

Det finns människor som måste välja mellan att betala hyran eller fullfölja ordinerade cancerbehandlingar. Det är ett problem som borde beröra hela samhället. Att den svenska socialförsäkringen ska ge ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp är något som det råder politisk enighet om. Ingen ska behöva oroa sig för ekonomi när man drabbas av cancer eller en annan allvarlig sjukdom. Det är därför vår förhoppning att Du, Ulf Kristersson, i samband med översynen av sjukförsäkringsreglerna åtgärdar de problem som i dagsläget äventyrar dessa svårt sjukas hälsa såväl som ekonomi.


ordförande
Cancerhjälpen
Roslagsgatan 50
113 54 Stockholm

Monika König
psykiater
– Enheten för psykosocial onkologi och rehabilitering
Onkologkliniken
Södersjukhuset
118 83 Stockholm


Överläkare, Med dr
Kirurgkliniken
Länssjukhuset
39185 Kalmar

En kommentar till Brevet till Ulf Kristersson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *